tulumamman

Hej

Jag vill återkoppla till en fråga som jag fick idag, det var om jag inte är rädd för att lägga ut för mycket om mig själv på min blogg. Hmm tänkte jag, det var lite intressant för att jag tänkte den tanken i Fredags kväll, kanske jag har lagt ut för mycket om mig själv. Jag frågade min älskade om han tyckte det och jag sa till honom att var ärlig nu, och han sa då med lite eftertanke: Jag skulle inte vara så modig att skriva så pass mycket men sån är jag.
Så nu har jag tänkt efter och vill att ni läser detta inlägg nedan.

Sara är 32 år och fick den 1 Januari 2009 väldig stark smärta i magen, hon åkte in direkt till akuten i Västerås och där undersökte dom henne men hittade inte nåt direkt fel utan fick en remiss till familjläkaren för vidare undersökning och hon fick mig sig värktabletter och lite lugnade ord. Vardagen kom och Sara uppsökte sin familjeläkare som tog prover och gjorde en grundlig undersökning och hon fick gå hem och vänta på provsvaren. Några dagar senare kom hon tillbaka till sin läkare och fick ett chockande besked, Cancer i magen. Saras vardag krossades totalt och det blev början till en lång tids kamp för att bli frisk.

Sara började blogga om sitt liv som cancerpatient och berättade i sin blogg om hennes cytostatikabehandling, sin strålning och hur hennes liv förvandlades efter beskedet om cancer.Hon har såklart stöttning av många nära och kära och hennes väg tillbaka till livet är lång och oviss.

Detta är en dödlig sjukdom som kan drabba oss alla och ingen vill ha oturen att drabbas av den likväl som någon annan sjukdom, allas önskan är väl att alltid vara friska, må bra ha massor av kärlek omkring oss .  

Nu är det så att man får inte välja allt här i livet och tyvärr så om man blir sjuk så kommer det till oss vare sig vi vill eller inte. Vare sig om sjukdomen är fysisk som psykisk. Jag hade tyvärr oturen att drabbas inte bara av en utan två psykiska sjukdomar.

FYSISK ELLER PSYKISK?

Att vara fysiskt sjuk och berätta eller blogga om allehanda behandlingar och mediciner är nåt som vi människor finner helt naturligt många vill vara delaktiga och ödmjuka och lyhörda och ge många tröstande ord. Följa med till sjukhuset, sitta och stötta och vara förstående.

MEN

När man är psykisk sjuk så finns det nån sorts tabu, man talar helst inte om det och ingen vet igentligen vad det finns för behandlingar och mediciner att tillgå. Att vara psykiskt sjuk var förr något fult och väldigt konstigt. Man var helt enkelt  "nervklen" . Att det finns bra behandlingar och mediciner idag är väl jättebra och de antidepressiva medicinerna som kom var det en revolution inom psykiatrin. Kanske det inte var bättre för utan bättre nu. Varför ska man inte prata om att man inte mår bra psykiskt och att man faktiskt går hos en psykoterapeut och faktiskt äter medicin?!
Medicin är till för att hjälpa kroppen om man inte mår bra vare sig det är fysiskt eller psykiskt.

Det jag vill komma till att jag tror inte många hade höjt ögonbryna eller tyckt det varit konstigt om jag hade haft cancer och börjat blogga om det , jag tror faktiskt det skulle vara tvärtom alla skulle förstå och jag kanske inte ens fått frågan.

Jag har valt att blogga om mitt liv p.g.a min psykiska sjukdom och om jag lägger ut för mycket om mig själv vet jag faktiskt inte, men det jag vet är att jag älskar att blogga och jag har mycket att berätta för er och det hjälper mig och jag behöver inte heller svara på frågor om jag inte orkar en dag utan då finns min blogg att läsa och där skriver jag om hur jag har det och hur jag mår. Nu vill jag säga till er som läser detta att jag inte alls känner att jag inte får kärlek ,stöttning och att ni min familj och mina vänner inte visar förståelse för mig för det gör ni alldeles utomordentligt bra och jag är er evigt tacksam. Ni finns i mitt hjärta nu och föralltid.

Så är det dumt eller modigt att lägga ut mycket om sitt liv?

Tänk till och begrunda detta och jag VILL ha kommentarer och jag ser fram emot att läsa dom så kommentera.
Om just detta inlägg så kanske ni har extra många synpunkter, hoppas jag.

Ta hand om er, tusen pussar Anna.

Här kommer en bild av in kära dotter som ockuperade datorn lite väl länge idag därför detta sena inlägg