Min superhjälte!!!

Hej!

Idag har det varit också lite sisådär men äh jag säger det har varit bra, visst låter det mycket trevligare. Ja idag var vi i simhallen och vi hade det jättemysigt och kul. Just nu sitter barnen och tittar på Barda dom är helt inne i det och det är ju lite läbbigt. Dom vill aldrig sitta ensamma.

Det är jättekul att ni kommenterar jag blir så glad,och Jenny jag kan lära dig hur du ska kommentera då slipper du skriva ett meddelande på Facebook  och det blir ju fantastiskt eller hur. Tack Niclas för att du är så go det värmer nå så otroligt.

Jag har tänkte lite hmm eller rätt mega mycket men nu gäller min man Fredrik. Tänk er när jag led av tvångstankar var jag nog rätt krävande på Fredrik. Jag ville exempelvis inte sova själv och det förde med sig mycket lidande för både mig och han när han skulle åka bort med jobbet eller ligga borta och jobba. Sen har man ju vardagen som man måste leva i och han försökte få mig att inte göra tvångshandlingar vilket han inte lyckades med och tro mig han försökte hjälpa mig där också men det gick liksom inte att tala med mig. Tänk dig en anorektiker som man ska försöka få att äta. Jag brukade jämföra mig med en anorektiker för en anorektiker kan/vill inte äta och jag kunde inte sluta med min tvångshandlingar. Fast man hatade det man höll på med och det gjorde mig ännu sjukare så fortsatte jag. Så Fredrik har inte haft det lätt alla gånger. Sen när jag äntligen blev kvitt det så kom panikångesten och han sitter fortfarande tätt intill mig och älskar mig. Tänk er hur fantastisk han är. Sen har jag reflexterat över är att jag alltid då när jag hade mina tvångstankar inte trodde jag skulle klara mig utan honom och att jag inte skulle kunna leva utan han MEN nu har jag blivit stark och vet att jag så klart kan leva vidare om nåt hemskt skulle hända honom (peppar, peppar) usch hemska tanke) för jag har ju mina barn som behöver mig så jag har blivit mycket mycket starkare och jag vet att Fredrik tycker det är jätteskönt och jag med. Vi fick liksom ett nytt liv, ett friare liv.  Men nu sitter vi här igen med en ny diagnos GAD och vi letar oss tillsammans tillbaka till våran vardag som jag saknar men som finns där och vi är och snuddar på den. Ja jag kan inte säga annat än att han är underbar för han finns där med mig jämt och han tröttnar aldrig på mig han ger aldrig upp hoppet fast jag ibland tappar det men han ger mig så mycket kärlek och trygghet. Han är allt för mig, han är min alldeles egna superhjälte.

Ta hand om er, kramar Anna

Här kommer kort på mina badgrodor


Sen här är min Bardagrodor m. sin underbara pappa.

Kommentarer
Postat av: birgitta

FAN Anna. Om jag skulle hjälpa dig vore min energi hälften av mitt rätta jag. Jag Älskar DIG kom ihåg det

2009-02-06 @ 22:17:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0