tulumamman

Hej på er

Idag jobbade jag till 18 och vid en 16-tiden var det dött i mailboxen, kul tänkte jag att sitta här i 2 långa timmar, men det gick fort jag var sysselsatt hela tiden faktiskt. Så kom jag hem åt middag och sitter med alkoholfri öl gott som ändå är relativt nyttigt, tänkte på procenten.  Igår åt vi pizza med svärisarna och det var trevligt och gott.

Ja om jag ska skriva lite om mitt mående så visst mår jag bra men känner nog att jag kan må lite bättre har fortfarande svackor och kan känna oro. Men jag funderar lite på hur det igentligen var, hur mådde jag när ångesten kom, jag vet bara att det var vidrigt men kommer inte ihåg känslan och jag kan ibland känna mig rädd för att den ska komma tillbaka, så oron finns där. Jag hoppas att jag aldrig kommer få tillbaka den att jag alltid kommer må bra. Alla människor har ju många och olika sorters tankar och jag vet att jag kanske inte så speciell, men något som går och trycker mig är att jag kan vara såå himla rädd för att Fredrik ska dö att han helt plötsligt ska ryckas bort från mig, det sysselsätter jag min hjärna med flera gånger om dan. Va fan kan jag inte bara njuta av livet och känna mig fullkomligt fri. Ja ja det kommer väl det också en dag.  Men summan av kardemumman eller vad ska jag säga det jag menar är att efter det som hänt så har jag blivit duktigare på mycket ex. vattna mina blommor, än så länge har inte min pappa varit här och klagat på att mina blommorna ser vissna ut, ja sen har jag blivit bättre i arbetet tycker jag iallafall jag menar jag fattar lite bättre och törs fela och prova på att lösa svårare case. Sen vill jag bara ha med barnen hela tiden och känner mig på så sätt som en bättre mamma. Jag vill inte alls gå ut på krogen som jag förut kunde tycka var superkul, kunde lämna bort barnen utan problem. Nä nu vill jag ha med dom hela tiden, har svårt att lämna bort dom, mina älsklingar! Sen vill jag ha en till bäbbe    det vill jag inte heller ha förut, det känns som om jag kommit till sans mer och har ett mer familjärt behov. Min familj är bäst. Sen bråkar jag å Fredrik väldigt sällan, känns som om jag har mycket större tolerans och skenar inte iväg med min humör. Jag bara fullkomligt älskar honom. Ja kort å gott så har jag blivit en helt fantastisk 
människa eller hur? hi hi.


  


Här kommer lite kort från Fredriks 30-årsfest










Ja det var en lyckad fest som ni ser

Igår var jag ute och fotograferade lite i naturen när jag plötsligt stod öga mot öga med en stor brunbjörnshane
   
Peace MAN tänkte jag och SKET PÅ MIG!

Ja ja jag kom hem helskinnad mer mörbultad man blir ju inte så stöddig efter ett sånt möte precis


Ta hand om er kramisar Anna